Getting a grip

Denhär månaden har jag gjort en del misstag, som jag ångrar såhär i efterhand. Det har gjort mig besviken på mig själv. Saker som inte precis är "the end of the world" och som har blivit uppredda och håller på att redas ut, men lika så förbittrande i alla fall. Helt dumt och totalt onödigt egentligen. Och guuuudar så pinsamt att be om hjälp då man vet att man själv har "dåkla".

 Som reslutat sitter jag "fast" i Vasa for now. Så nu håller jag på att städa. Jag tyckte att nu då jag har klåpat mig halva månaden så är det väl f*n dags att göra NÅN nytta här i livet. Så nu städar jag HELA lägenheten. Plockar undan, slänger, sorterar, damsuger, skurar, tvättar fönster, tvättar tvätt, diskar, dammar, you name it... Jag har hållit på sedan frukosten och tänker inte sluta innan allt är gjort! Det käns inte ens sådär hemskt trist heller... För varje sak jag får gjort känns det som om jag kan "förlåta" mig själv lite mer. Och jag vet att Erik kommer att vara så glad att få komma hem till en lägenhet som är städad och doftar ny-skurat.

Sen tycker jag det vore dags för en lite annorlunda städning oxå... En mindre fysisk städning. Det har inte gjorts i denhär legenheten och det känns som om det verkligen vore dags. Skulle ge mig lite mer sinnesro tror jag... Och så kanske det skulle hjälpa mig mentalt att behålla den nyfunna städ-manan? Yrittänyttä ei laiteta...






//Pia